Jag har hört flera tala gott om samtalsgrupper (och enskilda samtal) i Svenska Kyrkans regi. Dessa har då inte haft några religiösa undertoner utan varit en trygg plats där man kan få ventilera och känna att man har ett stöd i sin Sorg.

Mitt råd är att prata med någon professionell, ex en kurator eller liknande.

#2: Jag har redan professionella kontakter, så jag är inte ute efter en sådan utan just en stödgrupp eller dylikt.

#0 Tråkigt

Min kompis mamma dog också för inte så länge sedan. För min kompis var det viktigt att prata. Hon berättade gärna vad som hänt till oss närmsta vänner och även en del i sin familj. Så mitt tips är att prata om det. Du behöver inte säga allt till alla och ingen får pressa dig till någon du inte vill.

Heja dig du kommer klara detta😉

Min mamma dog i äggstockscancer men jag kände att jag på något vis hade bearbetat så mycket innan själva döden i och med att vi redan ganska tidigt visste att det inte skulle gå så bra så det blev ungefär tre år av bearbetning från diagnos till dödsfall.

#0 Hur går det för dig i din Sorg,?

#8: Det är tungt. Blir så ofta påmind om att hon är borta. Tänker fortfarande nästan dagligen att jag ska ta upp telefonen och ringa och fråga henne om något innan jag kommer ihåg att jag inte kan. Känns ensamt också, hon var ju min största kontakt med omvärlden.

Aj då. Jag hoppas att det blir en aning lättare med tiden🧡

#10: Det hoppas jag med. Tror mycket är att det gick så jäkla fort på slutet. Hon fick diagnosen i slutet av januari har jag för mig, och i slutet av maj åkte hon in pga vätskebrist och på fredagen var de inställda på att bara ha henne över helgen. Sen på söndag så var det "nu handlar det om timmar" och på måndagen var hon borta. Det gick liksom för fort för att man skulle hinna bearbeta det. Prognosen hade ju inte sett jättebra ut, och jag tror vi alla nog var medvetna om att det inte var en kamp hon skulle vinna, men att vi hade så lite tid kvar med henne hade vi ingen aning om. Det kom som en käftsmäll liksom.

Uschjobbigt. så